Har du någonsin känt att du inte riktigt är dig själv alla gånger när du är bland människor? Så känner jag nästan varje dag. Eller jag vet inte om jag är mig själv.
Det känns som att jag har gått in i en roll som jag har blivit allt bekvämare i mer och mer för varje dag som går. Det kanske du tycker låter bra, inte som ett vidare problem precis.
Men tänk dig själv att du inte skulle veta vem du var. Jag vet inte om jag är mig själv eller inte. Om det verkligen är så att jag spelar en roll eller om jag bara överdriver min personlighet. Jag skulle göra vad som helst för att få reda på hur jag igentligen är.
Det är många som får fel bild av mig. Många tror att jag är lite borta i skallen och bara bryr sig om rosa och "gulligull". Speciellt när jag var blond. Varför tror ni att jag färgade håret fast jag tyckte om det blonda så mycket? Jo, dels för att man ibland blev klassad som efterbliven. Och hur kul är det? Man har inte en chans att visa att man kan något. Man är redan placerad.
Alla har vi olika intressen och tycker om olika saker. Jag tycker om söta saker, det är jag. Är jag dum då?
Jag har alltid tyckt att jag har vart en tjej men rätt så klocka och bra värderingar. Men andra har fått mig att tro annat.
Det var då rollen tog över.
It's like looking in the mirror, and don't see a thing.
Hug
Jag tycker du är så bra som du är Linnea :) <3.
SvaraRadera